Gilla Disciplin.se

Presentation

Hej på dig och välkommen till mig!

Jag antar att det allra bästa sättet att starta en blogg på är att presentera sig själv? Eller? Det är klart, du vill säkerligen veta vem jag är, hur jag är och vad jag gör här, kanske passar inte min blogg dig. =)

Jo,,Madeleine Andersson är mitt namn och jag är 22 år som inte är speciellt fin i kanten, lite skit under naglarna har ingen dött av. En östgötska från lilla Borghamn som numera bor i Stockholm och har smeknamnet Maddedif sedan ungdomsår för mitt stora och brinnande hjärta för Djurgårdens IF. Sägs att jag har en bred dialekt och jag ogillar människor som starkt är emot hur jag pratar. Enligt mig själv är jag en rätt skön, avslappnad tjej som är öppen som en bok och för övrigt så är jag social, go, lite smått tokig, ödmjuk, omtänksam och glad och försöker sprida glädje bland alla och få människor att känna lycka, ibland lyckas jag men kanske inte varje gång. Ett leende för mig förlänger livet och inom mig har jag ett stort varmt hjärta.

 Mina intressen och det jag lever för är sport, träning och framförallt ishockey samt mitt kära Djurgården. Kan nämna att jag är en pojk/flicka när det gäller intressen då mina hobbys inte är speciellt flickiga. Tränar styrka efter min förmåga och tog studenten 4 år ”försent” i juni 2015. Mitt mål är att en dag plugga vidare för att kanske få stanna just dig för fortkörning. Ja du förstod rätt, jag vill bli polis eller rättare sagt kriminalpolis. 

Snowboard, ishockey, skytte, fotboll, ja jag kan rabbla upp hur många sporter som helst, jag älskar helt enkelt sport. Städning är även en hobby för mig, jag är ganska så pedant eller som min mamma brukar säga ”du är sjukligt pedant”. Trädgård, tatueringar, resor och äventyr är även sådant jag tycker om, tv-spel och öl är aldrig fel det heller och sen har jag en helt fantastisk boxer hund.  Är även galet förtjust i kepsar och mössor vilket betyder att jag sällan går utan något på huvudet. 

 Men nu kanske till det mest intressanta, vad gör jag här?  eller för vissa kanske detta är det tråkiga i hela läsningen eller så har du helt enkelt redan tröttnat. För mig så är det viktigt att poängtera att jag inte överhuvudtaget strävar efter att tävla i fitness eller liknande, tanken med bloggen är att sprida mina tankar och visa hur ett liv kan se ut för en person som mig som inte är som alla andra. =)

 Nu vidare på min väldigt långa presentation. Jag har kort och gott levt ett liv med utmaningar och hinder vilket också gjort mig till den person jag är i dag. Jag har varit en idrottstjej som utövade både handboll, fotboll, ishockey och skytte och blandade in lite innebandy när det fanns tid över, ja det fanns inte så mycket annat i mitt huvud mer än att jag skulle bli proffsspelare och polis. En varm sommarnatt 2006 förändrades mitt liv då jag och min bror var med om en trafikolycka där jag skadades allvarligt. Därefter kom jag aldrig tillbaka i idrotten och min dröm krossades. Idag många år senare lever jag med smärtproblematik och har daglig värk, vissa dagar sämre än andra.

Ibland är jag sängliggande och resterande dagar tar jag mig igenom vardagen så gott jag kan. Men jag har inte slutat med träning bara för att jag dagligen har ont och måste anpassa dagarna efter hur jag mår eller efter vad jag gör. Jag prioriterar träning eftersom att jag mår bättre både fysisk och psykiskt, för att jag ska orka bära på en värkande kropp varje dag, i förebyggande syfte samt för att jag tycker det är fantastiskt roligt samtidigt som man vill försöka vara i form. Än idag försöker jag komma tillbaka till det jag hade förut men vägen är lång och svår och jag kommer alltid leva med smärtproblematik vilket för mig har varit svårt att acceptera när man är så ung och har hela livet framför sig, jag tror inte man kan acceptera det snarare så handlar det om att lära sig att leva med det. 

Varje dag kämpar man och man ler för att dölja sin smärta. Ett talesätt som passar bra in på mig är ”True strength is smiling when you want to cry, laughing to hide the pain and going on, no matter what” samt ”Some people think that to be strong is to never feel pain, in reality, the strongest people are the ones who feel it, understand it and accept it.

Det ser kanske bra ut på bilder som att jag lever ett fantastiskt liv men det är inte sanningen för det döljer sig mycket bakom allting. Som sagt jag försöker leva mitt liv så gott jag kan efter min förmåga och varje dag är en kamp men jag eller kanske ska säga vi ger inte upp! Även om det är jobbigt många gånger så kan man inte sluta leva, man måste försöka leva så gott man kan efter sin förmåga och kapacitet, testa sig fram och mycket handlar om vila, vila, vila. 

 

Det sista jag vill nämna är att vi har oerhört lätt att döma andra utan att veta hur andra har det, lever eller har levt sina liv, det finns ett viktigt uttryck som jag ofta använder mig av och som ni säkerligen har hört förut: ” Don’t judge someone until you’ve walked a mile in their shoes ”

Tack för mig! =)

// Maddedif

IMG_6543

fDELA Skrivet måndag, september 21, 2015 0 kommentar 0